Siem Reap

Det här inlägget kommer att innehålla en större del negativa upplevelser, men eftersom jag skriver om min resa så väljer jag att inte bara skriva om de bra sakerna. Ni får gärna hoppa över att läsa det här inlägget om ni inte är intresserade av att backpacka i Cambodia.

Dagen innan avresa från Koh Chang letar jag upp en resebyrå som jag tycker verkar vettig. Dom är erbjuder biljetter från Koh Chang hela vägen till Siem Reap för 650 bath.

Morgonen därpå promenerar jag ner till resebyrån för att bli upplockad av en minibuss, som ska ta mig och mina medresenärer hela vägen till gränsen.

Att krossa gränsen från Thailand till Kambodja var svårt och mycket energikrävande. Problemen började redan när vi närmade oss gränsen.

Föraren av minibussen släpper av oss på en resturang, där vi möts av ett gäng män som vill hjälpa oss att komma över gränsen.
Jag och mina medresenärer blir separerade från varandra. Dom tar våra biljetter, ber om våra pass och ett foto av oss.
Eftersom jag inte ville låta dom hjälpa mig att komma över gränsen och fixa visum så hotades jag med att få gå till gränsen, som jag inte har någon aning om var den är. Dom hotade även med att jag inte kommer komma på bussen på andra sidan. Så utan något som antyder på att jag har en biljett till Siem Reap går jag med på att betala dom här 500 bathen extra. Dom här människorna vet precis hur dom ska göra för att blåsa folk, dom är experter. Nu efteråt förstår jag skulle ha stått på mig.

Så tips till dig som ska korsa en gräns.
– Fotografera alla dina biljetter
– Läs skyltar
– Låtsas som att du vet var du ska
– Om du blir tillfrågad om något som kostar så säg att du inte har några pengar
– Ta med ett foto till visum
– Visa inte ditt pass för någon förutom på passkontrollerna vid gränsen (det är väl skyltat)
– Lägg undan alla pengar du har förutom vad som behövs till visumet (1000 bath i mitt fall)
– Växla inga pengar nära gränsen – använd thailändska bath tills du hittar en bankomat i längre in i landet
– Ta ut Amerikanska Dollar (USD) i en bankomat, så förlorar du ingen Commission.
– Utgå från att alla försöker blåsa dig

Så efter att jag har tagit mig genom gränsen och fått mina stämplar i passet så lyckas jag att hitta bussen jag ska med. Allt gick bra.

I Cambodia har dom två olika valutor och kan bli väldigt förvirrande.
Kambodjansk Riel & Amerikansk Dollar
4000 Riel är cirka 10SEK
1 Dollar är cirka 10SEK
Det tar ett par dagar sen sitter de i ryggmärgen.
Var noga med att räkna att du får rätt mängd växel tillbaka, speciellt i början när du har problem med att förstå valutan.

Siem Reap
På kvällen stannar bussen i utkanten av Siem Reap och dom som jobbar på bussen säger att vi får åka gratis med Tuc Tuc till stadens centrum. Så jag och två andra svenska grabbar hoppar in i en Tuc Tuc och berättar att vi vill till “The City Center”.

Föraren börjar genast tjafsa och vill veta vilket hotell vi ska till och vi förstår ganska snart att han försöker att blåsa oss, för om vi uppger ett hotell så kan han ta betalt. Så vi står fast vid att vi vill till centrum och han går med på att köra oss efter många om och men.

Föraren stannar flera gånger på vägen och frågar oss vilket hotell vi ska till. Han får samma svar varje gång, att vi ska till centrum. Det slutar med att han stannar på en hyfsat öde gata och kallar oss galna. För enligt honom är den gatan stadens centrum. En mycket otrevlig man som har gett oss ett dåligt första intryck av Cambodia.

Vi kliver av och börjar promenera för att hitta en annan Tuc Tuc-förare och det tar bara en minut. Här möter vi en mycket trevlig ung man som vill hjälpa och vill turister väl. Han heter Chann. Vi betalar honom 2 dollar och han tar oss till centrum och berättar om några trevliga hotell, visar oss bargatan och en trevlig restaurang. Chann är så trevlig att jag tar hans nummer.

Jag bestämmer mig för att inte hänga på grabbarna, så jag säger hejdå och bokar mitt egna hotell.

Morgonen därpå bestämmer jag mig för att se alla fina tempel. Jag försöker få kontakt med föraren jag hade sen dagen innan men han verkar sova så jag bokar en i receptionen istället. 18 dollar för en dag kostar en förare och 36 dollar per dag kostar det att få se alla templen.

Det är nu jag möter Bin Sim, en man i min ålder som verkar trevlig men ger mig smådåliga vibbar ganska tidigt.

Han tar mig till biljett kontoret och följer med mig till kassan, och redan då begår jag ett misstag. Han får syn på min stora plånbok. Men det var oundvikligt.

Han börjar redan planera hur han och jag ska spendera dagen därpå, full med aktiviteter.

När han släpper av mig vid det första templet så ber han om 5 dollar, så att han kan fixa vatten och allt annat jag kan tänkas behöva under dagen. Det verkar som att mat ska ingå då också, med tanke på sättet han lägger fram det. Då de inte är en större summa pengar så ger jag honom 5 dollar utan att tänka något mer på det.

På andra sidan templet möts jag av honom och han har en kylväska med vattenflaskor i på sin TucTuc.

Hela tiden under dagens gång så pratar han om hur han vill spendera nästa dag med mig. På ett manipulativt sätt.

Det närmar sig lunch och jag vill gå till ett lokalt kök som ligger mitt över gatan. I svar får jag “don’t worry you’ve already paid for it”, så han kör mig till en dyrare resturang. 7 dollar för en måltid är dyrt i Asien.

Efter måltiden vill han att jag betalar bådas nota, dum nog som man är så betalar man och går där ifrån.

Nu efteråt så har jag förstått att jag fick vatten för 1-2 dollar och jag betalade 5. I slutet av dagen vill han att jag bokar en biljett för morgondagen, men jag snackar mig ur det och han blir besviken. När han släpper mig på hotellet så frågar han om 10 dollar i dricks.
Jag svarar – Du har redan fått din dricks, på ett trevligt sätt och går in på hotellet.

Templerna var mycket fina och jag tycker att alla som är intresserade ska se dom.

Här kommer lite bilder:

I slutet av dagen bestämmer jag mig för att jag inte orkar med den här typen av folk och bokar en biljett därifrån samma kväll. Jag tänker inte ens sova den natten jag har betalat för. Istället blir det en nattbuss med säng.

Men innan resan måste jag ta mig till ett internationellt sjukhus för att ta bort mina stygn. Så jag meddelar Chann, TucTuc killen från dagen innan på WhatsApp och 2 minuter senare var han utanför mitt hotell.

Inne på sjukhuset är det mycket krångel bl.a. med SOS internationals betalningsgaranti. Så de slutar med att jag lägger ut pengar från egen ficka, samt tar ett kvitto och skickar in till mitt försäkringsbolag. Det tar längre tid än väntat inne på sjukhuset och jag är rädd att jag ska missa bussen.

På det internationella cambodianska sjukhuset som verkade seriöst till en början, märkte man ganska snabbt att det fanns tydliga brister i kunskapen hos sjuksköterskorna och läkarna.

Stygnen är borta, dom tvättade såret och satte bandage runt armen och bad mig ha det på i tre dagar.
Jag fick även en veckas antibiotika utskrivet.

Samma kväll som jag fick bandaget så glider de av när jag sover. Så just nu försöker jag hålla det täckt och tvättar såret med tvål, vatten & kolloidalt silver dagligen. Det börjar se infekterat ut och jag håller på att få en bedömning av SOS, hur vi ska gå vidare.

Efter besöket så springer jag ut till Chann och talar om hur brottom jag har till bussen.

När jag väl kommer till hotellet så dricksar jag honom lite extra eftersom han har en fin personlighet och lite för att han fick vänta länge. Trots att jag var sen till bussen fick jag ändå vänta en timme på massa annat folk.

På bussen hamnar jag brevid en kille som inte ens kan vara trevlig nog att hälsa. Jag skulle alltså spendera 10 timmar i samma “dubbelsäng” med nån otrevlig random dude. Skulle gissa på att han var Cambodian.

Ganska tidigt märker jag att han har snott min vattenflaska jag hade tänkt ha med mig. Tänker inte göra någon grej av de så jag köper en ny bara.

En liten stund senare ser jag att han har problem med att ladda sin telefon, och tänker inte mer på det. Jag tar en sömntablett och sover gott hela resan.

När jag kliver av bussen möts jag av en massa TucTuc förare som vill skjutsa mig till hamnen för en slant. Jag frågar busschauffören hur jag kommer vidare till Koh Rong för att jag har ju en biljett hela vägen till Koh Rong, han pekar på biljett kontoret mitt emot. På kontoret säger dom att jag ska betala för en TucTuc, så jag sätter ner foten och talar om för dom vad som gäller angående min biljett, vilket dom är mycket väl medvetna om. Samma gäller alla, har du en biljett till ett ställe så ska de inte tillkomma kostnader på vägen.

Dom fixar transporten till mig och 3 medresenärer. Tyvärr blev alla andra på bussen blåsta, som vi senare kommer att åka samma båt med.

En liten update om den otrevliga duden på bussen också.. upptäckte precis att han har bytt ut min laddare mot hans liknande trasiga laddare, antagligen när jag sov. Sjukt fult gjort 😑

I skrivande stund ligger jag på en hängmatta i Koh Rong Saloem och bara njuter av skön natur. Det här stället är helt underbart. Paradis stränder som inte är fullsmockade av turister, trevligt lokalt folk och trurister, rimliga priser. Bara good wibes 🏝️

Peace & Love ☮️
❤️💛💚