Penang

Igår när jag först kom till Penang så var jag besviken, det var inte alls vad jag hade förväntat mig. Det såg ut som en gammal sliten stad med absolut inget nice över huvud taget. Lite så är det också, vill man uppleva något så ska man ta sig ut ur Georgetown. Penang är inte helt redo för turismen men är på god väg, så det är inte så speciellt svårt att ta sig runt om man är lite smart – och de är man ju, jävligt smart.

Igår hyrde jag en moped. Det var lite svårt att hitta ett uthyrningställe, så jag fick fråga Google 😋

Ett par minuter in i min körning blir jag pulled over av en MC-snut 🚨🛂
Den första tanken som slår mig är att det är kört. Speciellt eftersom min Grab-chaufför hade sagt till mig att man behöver ett speciellt körkort för att få köra motorcykel och moped. Det räcker alltså inte med bilkörkort.
Men vad gör de? Man ska trotsa ibland, livet blir roligare så.
Polisen är inte intresserad av att kolla något på mitt körkort mer än behörigheterna på baksidan. Snabbt och lätt tackar han och bränner ut på motorvägen igen. Lucky me 😅

Första stoppet blir Penang Hill. Min upplevelse där skulle jag vilja beskriva som helt okej, en gång räcker för mig. Där finns något som kallas ‘Hill Train”. En järnväg som leder upp på Penang Hill. Det kostar inte många kronor så om du är i krokarna så tycker jag verkligen att du ska åka upp. Man får en fantastisk utsikt över hela staden och ön.

Idag startade jag med en god veggie-wok. Dom har sjukt bra vegetarisk mat i Malaysia, och de är ju nice om man är pescetarian som jag. (äter endast fisk) 🐟
På dagens schema står nationalparken.

Nationalparken i Penang var en av de bästa jag har besökt. Här finns många hiking trails på olika håll. Jag är lite äventyrlig så jag tänker gå på den stigen man absolut inte skulle gå på.
Enligt kontoret till nationalparken är vägen alldeles för dålig och man måste betala för en båt om man vill dit. Jag är här för att uppleva natur och vandra, inte åka båt.

På vägen möter jag en busig ap-familj som både simmar, dyker & busar. Här fick jag många goda skratt.

Lite senare på min hike bestämmer jag mig för att stanna på en klippa vid vattnet för en liten paus. Efter ett par minuter ser jag något i ögonvrån, inte en men två bandvaraner (Asian water monitor) , bara ett par meter bredvid mig.
Nej nu jävlar upp med kameran för nu blir de ödlejakt. Den ena är enorm. Enligt Wikipedia så kan dom bli tre meter långa.

På bilden kan ni se en av varanerna gömma sig för stora stygga mig, om ni tittar noga.

Jag beger mig vidare i skog, över stränder och klippor. På vissa ställen är vägen dålig, som de sa inne på kontoret. Men de är inga problem, de gör hiken roligare och mer spännande. Kanske inte lämpligt för barn och äldre.

Genomsvettig efter att ha gått upp för trappor i nästan en timme, har jag äntligen kommit till Muka Head Lighthouse.