Chiang Mai – Del 1

Efter att ha tagit flyget från Hanoi till Norra Thailand är jag är trött. Jag ogillar flygplats-miljöer och det tar mycket på min energi.

Den här gången har jag bestämt mig för att prova något nytt. Jag ska bo hemma hos en Thailändsk familj jag har hittat genom appen Couch Surfing för att få den bästa lokala upplevelsen.

På Couch Surfing kan man, lära känna både locals & turister. Många couchsurfers vill träffas och hitta på något, äta mat eller liknande.

Min couchsurfing-familj består av 3 barn och två föräldrar. Dom ska plocka upp mig på flygplatsen och jag ser fram emot att träffa dom efter en veckas kontakt genom appen.

Direkt så möts jag av något oväntat. Kvinnan, som har beskrivit sig som en easy going person verkar vara något helt annat. Mannen är en mörkhyad amerikanare som lyssnar på 2 Pac i bilen. Han är väldigt extrovert och pratar alldeles mycket.

I framsätet har paret en liten bebis på max 2 år. I baksätet möter jag en tjej i min ålder och frågar om de är dottern, tydligen så var det en annan Couch-surfer, från Taiwan.

Det blir många överraskningar på en gång, då min uppfattning var att jag skulle bo hos en mysig liten thaifamilj.

Ganska snart så anar jag att något är fel. Jag har en högsensitiv personlighet och tror att det hjälper mig att se små detaljer i människor. Detaljer som är så små att jag kan läsa av människors genuinitet.

På väg hem till familjen stannar vi för att köpa lite mat. Mannen och barnet blir kvar i bilen.

Tjejen från Thaiwan frågar kvinnan om pengarna hon hade lånat ut tidigare under dagen. I svar får tjejen att hon ska få pengarna senare. Där den ringer första riktiga varningsklockan.

När har köpt den mat vi vill äta och kommer tillbaka till bilen märker jag att dragkedjan på min ryggsäck är i annat läge än vad jag lämnade den i.

Mannen har alltså rotat bland mina värdesaker. Inget saknades då jag hade alla mina pengar i fickan, av en ren tillfällighet.

Jag spelar med och låtsas som att jag inte har märkt något. Alla dörrarna till bilen är låsta inifrån.

När vi kommer hem till familjens hus. Så äter vi maten som vi köpte på den lokala marknaden.

Efter måltiden frågar jag om en dusch.

I duschen får jag min första möjlighet att vara själv och kan börja planera min flykt. På väg ut ur duschen slänger jag ett öga på ytterdörren för att försäkra mig om att den går att öppna.

Mannen lägger fram ett förslag, han vill att jag ska se staden och erbjuder sig att skjutsa mig dit.

Antagligen så han kan rota genom mina saker ännu noggrannare. Jag tackar nej, säger att jag är trött och vill sova.

Familjen går då in på sitt rum och stänger dörren. Jag ser min chans att tyst men fort plocka ihop mina grejer.

Jag försöker smyga ner för trappan men märker att jag låter ganska mycket. Alldeles för mycket.

Jag tar mig ut genom ytterdörren och skiter i hur mycket oväsen jag gör.

Nu är jag helt säker på att familjen hade hört mig. Barfota med skor och väskor i händerna halvspringer jag panikslaget där ifrån.

Ganska snart blir ganska klok på att jag är i ett villaområde mitt ute i ingenstans. Här finns inga taxi-bilar, inga affärer och ingen jag kan fråga om hjälp att ta mig där ifrån.

Fortsättning följer i del 2